Ge dina pengar till kvinnor: Kapitalismens slutskede.

Följande är en översättning av en intervju av Model View Culture med Lauren Chief Elk-Young Bear, Yeoshin Lourdes och Bardot Smith som publicerades den 10 augusti 2015. Originaltexten återfinns här.

✄—————————————————————————————————————

Förra månaden så blev #GiveMoneyToWomen populärt på Twitter, idén kom från Bardot Smith, analytiker och dominatrix , Yeoshin Lourdes, privat konsult och dominatrix , samt Lauren Chief Elk-Young Bear, utbildare om våld inom nära relationer och aktivist för fängelseavskaffande. En konvergens av feminister som rasifieras, som är sexarbetare, internetentreprenörer, finansanalytiker och antivåldsförespråkare; #GiveYourMoneyToWomen är mer än en hashtagg, det är ett teoretiskt och praktiskt ramverk för jämställdhet och rättvisa. Vi mötte upp med Bardot, Yeoshin och Lauren för att prata om hur #GiveYourMoneyToWomen erbjuder strukturella och mellanmänskliga lösningar för jämlika löner, våldsförebyggande arbete, välståndsfördelning och kvinnors hälsa – och hur GYMTW håller på att bli en egen rörelse.

Model View Culture: en av grundaspekterna för #GiveYourMoneyToWomen är att direkt överföra pengar till kvinnor, utanför de traditionella strukturerna som är tilltänkta att upprätta rättvisa och välståndsfördelning.

Bardot: Det är inte meningen att vi ska ifrågasätta själva systemen och institutionerna. Det finns en föreställning om att vi enbart får söka rättvisa, trygghet och lika löner genom den enda arenan som tillåts, vilket är den mansdominerade affärsvärlden.

Lauren: Det finns en massiv popularisering och ett företagande kring feminism, aktivism mot sexuellt våld, och rörelsen mot de ojämlika löneförhållandena. Det folk har börjat göra är att säga: ”Låt oss mobilisera för lagstiftning, låt oss donera till en stor välgörenhetsorganisation, låt oss rösta så att den här personen blir president.” Eftersom jag har jobbat inom ideella organisationer och myndigheter, så vet jag att det finns så många begränsningar i att tro att dessa institutioner ska skapa lösningar. Så mycket av pengarna går inte till direkt hjälp. De ges inte direkt till de kvinnor som behöver dem mest. Det finns så många barriärer och villkor när det kommer till pengar. #GiveYourMoneyToWomen menar att vi måste omdirigera pengarna på ett direkt sätt. De behöver sättas in på PayPal, Square Cash konton, eller överföras direkt, eller göras tillgängliga som fysiska pengar som kan tas ut från bankomater. Vi kan inte gå genom eller förvänta oss att institutioner ska lösa direkta och strukturella problem.

Bardot: Det är också nedsättande – premissen bakom att ge pengar till de här institutionerna är att om en ger pengar direkt till kvinnor, så vet inte kvinnorna vad de ska göra med pengarna. Så det är bättre att ge dem mer indirekt, om de följer reglerna så kanske de till sist kan få tillgång till något som kan hjälpa dem. Men det är bara ännu ett sätt att hindra kvinnor från att ha en direkt tillgång till kapital. Samtidigt finns förväntningar om att vi ska förminska oss och fortsätta lida, eftersom många institutioner inte riktigt kan se hur kvinnor påverkas av system som kräver våra liv, men utan krav på vår säkerhet. De behöver göra mer forskning, men de forskar inte, de undersöker inte, de lyssnar inte. Hur länge ska vi behöva vänta? Jag tänker inte vänta längre. Jag har ett liv att leva.

GYMTW_rihanna

MVC: Hur funkar #GiveYourMoneyToWomen på en mellanmänsklig nivå och i era egna liv?

Yeoshin: Jag insåg att jag blev utsugen i mina relationer med män, både på och utanför jobbet. Min karriär har nästan alltid varit beroende av mansdominerade yrken, där jag konstant utsattes för oönskad uppmärksamhet från män och mäns känslor. Det är demoraliserande och tröttsamt, och det är en typisk utlösande faktor för psykisk ohälsa, som sedan kan riskera att en blir av med jobbet helt och hållet. Och kvinnors löner sammanfaller inte bara med våra jobbeskrivningar i mansdominerade arbetsområden, vi får heller ingen kompensation för all annan skit som automatiskt är kopplat till våra jobb p.g.a. att vi är kvinnor. Jag har aldrig blivit betald för att bli stirrad på eller flörtad med varenda dag på kontoret. Inget av det är hållbart som bidrag till ens överlevnad, och än mindre till ens ekonomiska säkerhet.

Jag har märkt liknande mönster i mitt privatliv, där män som ska förbättra mitt liv bara har gjort det värre. Att fortsätta med att investera i relationer, i hopp om att männen en dag drar sitt strå till stacken, blev till sist orealistiskt och svårt att rättfärdiga. Så det har varit väldigt omvälvande för mig att inte längre ha skyldigheter gentemot någon, som inte direkt eller omedelbart stöttat min framgång eller mitt välmående, och att jag nu kan bli kompenserad för all den tid och energi som krävs av mig, enligt mina egna premisser.

Bardot: Det här började för mig när min affärsverksamhet och mitt privatliv hade lett till en dödsspiral, som sker på ett väldigt specifikt sätt när en blir en offentlig person. Jag ville ha ett privatliv och en inkomst. Och jag började tänka på vad jag omedelbart skulle kunna tjäna på. Så jag byggde upp ett nätverk av webbsidor och spenderade jättemycket tid i den sfären varje dag. Jag observerade industrin och dess intersektioner, där jag även kopplade det till mina erfarenheter; samröret med och dynamiken kring civila*. Mina interaktioner genom utvecklandet av nätverken gav mig fler perspektiv kring maktdynamiker. Jag ville från början tjäna egna pengar, eftersom det var det som var mest brådskande, och sedan började jag koppla hur mitt arbete var relaterat till kvinnor överlag… och särskilt kvinnor i relation till kapitalism. Dynamiken påverkar och har att göra med kvinnor, och inte bara dominatrixer eller eskorter – eller de som har den typen av arbete som vanligtvis kännetecknar kvinnor som kapitaliserar på mäns intresse av att få kvinnlig bekräftelse, energi, sex, etc.

MVC: Hur startade hashtaggen och hur blev den så populär?

Yeoshin: Jag hade följt Bardot på Twitter sen förra hösten. Och först så kände jag mig tveksam inför det hon sa, eftersom det berörde ett ämne som jag inte var helt bekväm med. Det var inte förrän förra våren, när vi hade privata konversationer, som jag riktigt började ta till mig vad det var hon gjorde. Och det var då alla bitar föll på plats; jag blev omvänd.

Lauren: Den specifika hashtaggen utvecklades när jag besökte Yeoshin och pratade om det bredare perspektivet kring kvinnors exploatering. Det här skedde strax efter att folk hade upprörts av ”frubonusen”**, och vi började prata om alla typer av arbete som inte kompenseras; sexuellt arbete, känslomässigt arbete, fysiskt arbete, utbildande, (särskilt det vi själva gjorde på en massa sätt via internet), allt detta utan någon slags kompensation. Det var en fredag och jag bestämde mig för att män inte behövde rekommendera en #FollowFriday***, de behövde demonstrera sitt stöd genom att betala oss via våra PayPal-konton. ”Ge dina pengar till kvinnor” uttrycktes högt och vi tyckte att det här skulle bli vår hashtagg. ”Kvinnor, skapa PayPal-konton!!!” var den första tweeten, och sedan exploderade hela grejen.

MVC: En av de reaktioner mot populära hashtaggar vi ofta ser är en backlash från mainstreamfeminister, så kan vi prata lite om vita kvinnors reaktioner till detta och —

(De börjar prata i mun på varandra)

Bardot: Det har varit privilegierade vaniljsubbor som aldrig haft sin existens hotad —

MVC: Ok, det verkar som att när vi pratar om att ge pengar till kvinnor och göra välståndsutbyten, det vill säga monetärisera saker som kvinnors tid, uppmärksamhet, samt tillgång till kvinnor, det emotionella arbetet de utför, och att ge dem kompensation för våld och ojämställdhet, så blir folk väldigt upprörda.

Lauren: Jag tror att det som sker är att den mainstreama feministiska rörelsen existens vilar på en föreställning om vad som är verkligt feministiskt; d.v.s. att ha ett eget jobb, att ha egna pengar, att tjäna egna pengar, att inte vara ”beroende” av män, att inte bli en hemmavarande partner, att vara självständig. Men allt det här ska ske i en väldigt specifik kontext —

Bardot: En korporativ kontext…

Lauren: Ja, att ”krossa glastaket” och nå toppen. Och att faktiskt inordna sig ännu mer i patriarkatet, i dessa institutioner, och att replikera systemen som har skapat den här katastrofala värld som vi lever i, och det är då tänkt att det är såhär som vi ska bli fria. Som Bardot har sagt så handlar det inte om att vi behöver bli betalda mer i ett patriarkalt dominerande lönesystem, eller att ”vilja ha pengar för inget”, det handlar om att inte bli betalda för vad som är önskvärt och begärt av oss, och att nu monetärisera detta.

Bardot: Så allt utanför detta ses som ett misslyckade. De vill hitta skäl att göra det som du gör oacceptabelt så att de kan förminska din framgång. De försöker mer eller mindre att undanhålla godkännande av din existens. Alla vet att kvinnor är vana vid att sälja saker hela tiden, vår sexualitet används för att sälja saker till andra och tjäna pengar åt andra hela tiden. Det finns inget sätt att undfly detta för du kan inte klä av dig din sexualitet.

Kvinnor är kontrollerade genom sin sexualitet. Det påverkar vaniljkvinnor, civila kvinnor, kvinnor som inte ens vet om att sexarbete finns. Det handlar om hur MÄN rör sig i relation till oss i det offentliga och i den privata sfären, och hur mycket av det som är förnedrande, våldsamt, passivt aggressivt, aggressivt aggressivt, etc. Det påverkar och tröttar ut alla kvinnor som lever idag på ett eller annat sätt.

Det skapar också en dubbelbestraffning som innebär att om en fullföljer något av dessa öden så blir en fängslad och straffad. Om du är en ”god” kvinna och tjänar män på ett undergivet sätt och utan att ifrågasätta det, så är du i en utsatt position eftersom vad som helst kan hända dig. Visst finns det kvinnor som har tur, som träffar snälla män, men vi vet att många inte gör det. Vi ser det överallt. Vi lever inte i den där villfarelsen om en gemensam överklass. Vi har inte råd att leva med den villfarelsen.

Om du bestämmer dig för att det inte är värt att fullfölja den rollen, så blir du en ”dålig” kvinna. En hora. En slyna. En subba. Nu är du måltavlan för kränkningar. Du lämnade ”trygghetszonen” som de har beviljat dig, så nu känner de att de kan kränka dig på vilket sätt som behagar dem. ”Hon bad om det.” Så behändigt. De kommer att hitta på oändliga anledningar till varför du förtjänar att bli kränkt. Så sättet att ta dig ur den här fällan är inte att slåss mot dem, men att vända deras vapen emot dem.

Sexualitet blir återigen hennes vapen.

Jag har jobbat inom teknologi och finans och i båda dessa miljöer så använder de din sexualitet emot dig. Ju mer synlig du är, desto svårare är det att stå ut med konsekvenserna av den här synligheten. På ställen där du är den enda kvinnan så gör det dig till en måltavla. Du kan inte välja bort hur de värderar din sexualitet. Det var faktiskt mer obehagligt att vara i en miljö där jag utsattes för en dold psykisk dominans av män som inte gillade hur smart jag var eller hur snabbt jag avancerade tidigt i min karriär. Jag handskas hellre med dem på egna premisser. De har verkligen inte slutat med att söka upp mig.

Yeoshin: Jag märker att det finns nivåer av ogillande i en skala av socialt accepterade ekonomiska utbyten. Folk fastnar vid vad de redan tycker är värt att kompenseras för. Vissa säger att det är okej att ta emot gåvor och shoppingpengar från någon som uppvaktar en, men det som jag och Bardot sysslar med är smutsigt och omoraliskt. När folk väl har dessa förutfattade meningar om acceptabla ekonomiska utbyten, var de än själva befinner sig på skalan, så tycker de att allt utanför dessa är oacceptabla. Även folk som själva möter våldsamt stigma, och ett nedvärderande av sina arbeten, motsätter sig konceptet – de säger att det som de själva arbetar med är legitimt för att det har en jobbtitel, medan emotionellt arbete är illegitimt och ovärdigt att kompenseras p.g.a. att det inte har en jobbtitel. Så vad det än är som de själva jobbar med så är det värdefullt, men vad andra gör är inte det – och de har alltså rätten att göra skillnad på arbete och arbete? Varför? På grund av semantik?

Och ironiskt nog så protesterar många av de här individerna också högröstat mot de säkerhetsrisker och det ekonomiska våld som de utsätts för, som består av exakt samma kapitalistiska mur som de själva nu upprätthåller. Detta hycklande påverkar främst kvinnor som rasifieras – främst svarta kvinnor – som redan i hög grad hålls borta från att delta i socialt accepterat lönearbete. Mycket av det arbete som är ekonomiskt kompenserat idag, har genomgått samma granskning och nekande av ett erkännande – barnomsorg, vård för psykisk ohälsa, hushållsnära tjänster och annat.

Och självklart har gensvaret från män varit förutsägbart polariserat. Många män betalar kvinnor direkt. Vissa, som inte vetat hur de ska kompensera oss för sin konsumtion av vår tid, energi, intellektuellt arbete, har fått skuldkänslor; så den här typen av utbyte har gett dem möjlighet att äntligen skapa jämvikt och att lätta på bördan av att stå i skuld. Och sen har vi den massiva manliga ilskan. Den huvudsakliga känslan är baserad på en missuppfattning: många män hävdar att kvinnor inte förtjänar pengar utan att ge något i gengäld. Mitt svar till det är att jag håller med: vi kräver bara kompensation för alla de förmåner de skördar från kvinnor, inklusive vår tid och energi. Om de inte vill ha något, då finns det inget att diskutera. Och det ska också betyda att de aldrig interagerar eller kommer nära någon kvinna igen någonsin. Vilket passar mig utmärkt. Så varför är de så arga?

Bardot: Specifikt så överlappar dessa fenomen; privilegierade kvinnor som inte förstår att inte alla har en trygghet utöver den de tillskansar sig själva. Detta är kvinnor vars existens aldrig har varit hotad, och detta är till stor del kopplat till skyddade vita kvinnor. De är riktigt förbannade att någon som inte ser ut som dem eller lever som dem, vare sig det är en person som rasifieras, en queerperson, en sexarbetare, vem som helst, att någon som inte lever som de gör skulle ha tillgång till den trygghet och det kapital som de har… strunt samma hur de själva fick tillgång till detta.

Och eftersom folk har lärt sig att de här ”kraven” kommer från en viss sorts människor, så bestämmer de sig för att det inte är värt pengarna. Det här kopplas igen och igen till klassism. Om du ser över skalan, så är de saker som kvinnor gör för samhället väldigt undervärderat, eller inte värderat alls, i relation till pengar. De tvingas mer eller mindre att tillgå kapital genom sina relationer med män: personliga, familjära, professionella. Så det handlar om är vem det är som har rätt till tillgång till medlen för att få trygghet, och det är riktigt jävla skevt.

GYMTW_SinCity

MVC: Ett stort tema i #GiveYourMoneyToWomen verkar onekligen vara hur mycket pengar som tjänas på bekostnad av kvinnor i mansdominerade institutioner och korporativa miljöer, och hur de pengarna faktiskt inte leder till kapital och välstånd för kvinnor.

Bardot: Om du kollar på sexindustrin, så kan vi inte ens få fram en siffra, för det finns inget sätt att mäta hur många moment som aldrig kapitaliseras för egen del. Om en begrundar hur den mainstreama porrindustrin fungerar så är de flesta kvinnor betalda som arbetare och sedan kasserade, och varenda öre i form av profit och kapital som genereras av dessa filmer går sedan tillbaka till företaget. Så om en vill räkna ut procenten av pengarna som spenderas på den här typen av arbete och den här typen av produktion, så skulle jag säga att upp till 75% inte tillhandahålls av de kvinnor som gjort dem.

Sen så det finns en klyfta mellan kvinnor som kan göra det själva och direkt, vilket är något som internet – i teorin – kunnat bidra till, som kan bygga upp en stor kundbas runt sin egen person och/eller sina digitala varor. Vi kan se ett väldigt varierat men behärskat nyttjande av detta inom sexindustrin. Det finns kvinnor som levererar efter alla sorters nischer och som bygger upp sina egna webbsidor för att lyckas med detta, men större delen av den existerande tekniska och finansiella infrastrukturen drivs, finansieras och regleras av exploaterande parter.

Internet består till 30% av vuxet surfande. Så jag ser gång på gång ett mönster av hur kvinnor och vår sexualitet används emot oss, och blir till något som ska konsumeras och förbrukas. Det gör att jag vill hitta tillvägagångssätt som ger direkt kompensation till energikällan.

Yeoshin: På tal om internet, även mainstreama sociala medier såsom Facebook, Twitter, Snapchat, Instagram, och andra, kapitaliserar på kvinnligt deltagande. På Facebook är de som klickar på profiler mestadels män, och folk, vars profiler blir klickade på, är mestadels kvinnor. Att jag har ett personligt konto på Facebook gör mig till en produkt som Facebook kan sälja till män. Och nu är den sidan värd 250 miljarder dollar. På samma sätt så tjänar klubbar och barer på att få kvinnor att komma och tillbringa tid på deras ställen, och de gör detta genom att rabattera inträdespriset eller på andra sätt marknadsföra sig själva till kvinnor. Kvinnor är produkterna dessa etablissemang säljer till män, som sedan kommer och spenderar en massa pengar bara för att få vara i samma rum som kvinnor. Men jag har aldrig fått en check från Facebook eller någon klubb för mina affärsutvecklande tjänster. Så istället för att slösa min tid på att generera profiter till företag som inte betalar mig, så skapar jag hellre egna sociala interaktioner som jag kan tjäna på.

Bardot: Och eftersom allt det här sker via mainstreama plattformar, så kan vi se att män överlag närmar sig kvinnor online vid alla sorters tillfällen, av en mängd olika anledningar, med en förväntan om att de ska bli väl bemötta eller servade eller underhållna eller bråkade med eller vad det nu än är. Det är inte en struntsak. Och det är inte gratis. Så jag har precis börjat göra detta till mitt företagande: om du vill prata med mig överhuvudtaget, så måste du betala. Punkt slut.

Yeoshin: Jag började aktivt använda Twitter för ungefär två år sedan och upptäckte snabbt hur tröttsam och våldsam den dagliga upplevelsen online var. Det är särskilt svårhanterligt om en inte upprättar en väldigt selektiv filtreringsmekanism, så jag följde till sist Bardots exempel och började kräva betalning för att få interagera med mig.

MVC: Yeoshin och Lauren, en överraskande faktor är att en massa pengar faktiskt har getts till kvinnor som ett resultat av #GiveYourMoneyToWomen-rörelsen.

Yeoshin: Vissa kvinnor har snabbt förstått att deras egna konsumtion också direkt kostar andra kvinnor. Några, främst vita, kvinnor har skickat pengar till mig, och uttryckt tacksamhet över den kunskap och de insikter som jag har delat med mig av, som har påverkat deras liv. Vissa vita kvinnor har erkänt att de kan dra fördel av av mitt intellektuella arbete, som är ett specifikt resultat av rasifierad marginalisering som utförs av vita kvinnor. Så de betalar. Det är en viktig och betydelsefull gest. Det här är kapitalism: ord och vit skuld förbättrar inte mitt liv, men ett kapital gör det.

Det finns också kvinnor som betalar mig för att jobba med dem privat. Det är en chans för dem som har velat ha min expertis, rådgivning, tid och energi, men som har hållit tillbaka, eftersom de varit medvetna om att det är fel att begära att jag ska ge allt detta utan att de kompenserar för sin konsumtion. Den här paradigmen öppnar upp möjligheter för alla, inte bara män, att få sina behov tillfredsställda systematiskt och rättvist, vilket ger potential till att våra mänskliga relationer blir mer rättvisa och hållbarare än någonsin.

Lauren: Vita kvinnor är de som fått flest förmåner av vita mäns historiska välstånd. När vi börjar dissekera på riktigt vad löneskillnader innebär så måste vi se på detta på ett intersektionellt sätt. När vi begrundar omfördelning av välstånd så är det viktigt att vita kvinnor ser sin egen position i relation till kvinnor som rasifieras, och utvärdera hur de under många generationer också har exploaterat oss och dragit stora fördelar genom oss. Nyligen har även anti-etablissemang-kämpen, som ställer upp i presidentvalet 2016, sagt att vi måste åsidosätta ras och kön i vår strategi för att fixa de ekonomiska problemen. Vi behöver CENTRERA ras och kön i den här diskussionen.

MVC: En annan viktig del i den här rörelsen är diskussionen om könsbaserat våld och hur #GiveYourMoneyToWomen spelar en roll i relation till det våldet. Även om vi bara pratar om hur en kvinnas erfarenheter kring våld i hennes liv ser ut, vad den ekonomiska kostnaden är p.g.a. detta…

Lauren: Den är hög. HÖG. Våld är dyrt, och i många år nu så har jag kämpat för monetär kompensation som ett alternativ till rättssystemet och fängelseindustrikomplexet, och att vedergällningen för våld i nära relationer och sexuellt våld måste komma i form av pengar. Delar av min första aktivism och mitt feministiska arbete kring våld började på universitetet, med fokus på sexuellt våld på campus. Många kvinnor betalar en årsavgift eller t.o.m. fyra årsavgifter eller vad en fyraårig (eller längre) utbildning kostar och hoppar sedan av p.g.a. upplevelser av våld. Och om vi kollar på hur många kvinnor som utsätts för sexuellt våld, blir förföljda, slagna eller misshandlade på något sätt av män överlag, och vad det sabotaget kostar i form av möjligheter, kapital och pengar – så är det biljoner dollar. Utöver det så tillkommer kostnaden det innebär att gå miste om en utbildning – särskilt en avancerad utbildning – i det långa loppet: d.v.s. ett jobb och en önskvärd lön och potential till att ha större ekonomisk trygghet under sitt liv; allt detta kan ha gått förlorat.

Och om en under sitt liv har fått lämna våldsamma situationer så har det krävt transport; kanske att ha en bil eller pengar till bensin eller tillgång till kollektivtrafik eller att någon kan hämta en. En måste också hitta en annan tillgänglig plats som är säkrare, antingen permanent eller temporärt. Om en har barn så multipliceras kostnaderna… extremt mycket. Du kanske också måste säga upp dig från ditt jobb på grund av hur din relation tedde sig, särskilt om din arbetsplats också är aggressiv. Att få sitt arbete saboterat, att ens ekonomi blir saboterad/att en blir finansiellt kontrollerad, att en blir övervakad när det kommer till vad en lägger pengar på eller att pengarna undanhålls från en. Kanske även att under lång tid ha noll dollar i sin ägo p.g.a. allt jag nämnt – och att ens chans till överlevnad då är tillintetgjort.

Yeoshin: När du flyr en farlig situation i all hast, så måste en ibland dra utan några ägodelar. Hur många av oss har lyxen att ha ett eget separat sparkonto, utifall att vi måste fly eller börja om på nytt, särskilt om vi har barn? Det är särskilt svårt att förbereda sig när ens misshandlande partner har kontroll över hushållets ekonomi från början, med uppsåt att förhindra att offret någonsin ska kunna lämna den våldsamma situationen.

Bardot: Vi använder pengar som sättet varpå vi utbyter värden, sättet att säkra våra tillgångar. Så eftersom män är de som primärt kontrollerar pengar, så är kvinnor indoktrinerade att vilja ha tillgång till män, eftersom det är en essentiell källa till trygghet. Våra kulturella förväntningar på sexuell monogami, i utbyte mot att få tillgångar, mellan en man och kvinna, försätter ofta kvinnan i en position där de är beroende av en person. Det är samma dynamik som gör att alla andra beteenden bli till ett horande.

Kvinnor, liksom alla levande varelser, söker egna tillgångar. Vi har bestämt att vissa sätt är OK för dem att göra detta på, och vissa är inte det. Vi straffar dem som överskrider dessa gränser.

MCV: En annan viktig sak som har förts på tal i den här konversationen är det överväldigande antal kvinnor som erfar absolut fruktansvärd misshandel, och de får absolut ingenting.

Bardot: Jag skulle säga att jag tillhör den kategorin, min erfarenhet i industrin har varit så våldsam att jag lämnade den för att starta min egen konsultfirma efter bara några få år. Jag kan inte ens föreställa mig att återvända till den där miljön; det finns knappt några fördelar. Och jag tror att kvinnor som är ovilliga att tolerera detta blir än mer kränkta. Genom att tala om det, så försöker folk utvärdera om en är värd att få ha invändningar, om en är värd att störa den mansdominerade miljön. De vill få det till att det är något fel på dig och att systemet funkar utmärkt. Då måste du gå din väg, bara ge dig av.

Lauren: Jag vill också nämna detta i relation till antivåld, för vi har pratat om detta individuellt som en våldsförebyggande strategi. Det finns få saker som män älskar mer än sina pengar. Om de investerar direkt, och i förväg, för att få tillgång till tjänster, så minskar chansen att de skulle göra något för att skada eller störa eller förstöra sin investering.

Yeoshin: Det blir ett lackmustest av deras uppsåt, i förväg och i faktiska termer. I ett kapitalistiskt samhälle så säkrar pengar makt och trygghet. Statistiskt sett så är kvinnors samröre med män, i någon utsträckning, ett osäkert företagande. Om en man vill att jag ska öppna mig för riskerna så att han kan konsumera min tid och energi, men är ovillig att kompensera mig för detta enligt faktiska villkor? Då är han utan tvekan en belastning. Nästa. Och även om det inte finns någon garanti att en man som betalar inte är våldsam på något sätt, så tar det bort de män som garanterat är bördor.

MVC: Vad är visionen för Give your Money to Women för er? Vad är drömmen som gör den verklig?

Bardot: Jag tänker att visionen är att låta kvinnor få se att de har makt, att de kan använda makten för egen del. Det finns inget mer rationellt är att kapitalisera på det som världen kräver av dig.

Yeoshin: För mig är målet ett drastiskt kulturellt skifte, tills att det vi gör blir normaliserat, så att alla kvinnors arbete kräver direkt tillgång till resurser utan att bli ifrågasatt. Det är så det alltid borde ha varit.

Lauren: Att få en helt ny ekonomisk teori. Att tänka på det här på en grundläggande, anatomisk och även global skala. Både mikro och makro-nivåer: att jobba våldsförebyggande, att återbalansera inkomsters värden, att sakta in den hänsynslösa kapitalismen, att göra reparationer för vissa kvinnliga folkgrupper, och att kännbart förbättra folks liv och säkerhet.

*Civila: sexarbetare brukar referera till icke-sexarbetare som civila, på samma sätt som personer inom militären eller andra yrkeskårer kan göra.

**”Fru-bonusen”: ett fenomen i USA som går ut på att rika män belönar sina hemmavarande fruar med en rejäl check vid slutet av året, för att tacka dem för sitt hårda arbete i hemmet. Många feminister motsätter sig denna företeelse.

***#FollowFriday: En händelse som sker veckovis på Twitter, där en kan rekommendera att ens följare börjar följa andra (viktiga/relevanta) twittrare.

Annonser
Ge dina pengar till kvinnor: Kapitalismens slutskede.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s