Aktivistfokus: Projektet för Migrerande Sexarbetare om gränser och byggandet av rörelser

Del 1

mswp1

Affisch från ett forum om Projektet för Migrerande Sexarbetare ”Rättvisa för Migrerande Sexarbetare och Problemet med Anti-Trafficking.” (Foto: MSWP)
Text: ” Sexarbete + Migration =/= Trafficking | · Brist på stödinsatser · Diskriminering · Razzior · Slöseri med offentliga resurser · Deportering & Förvar = Exploatering av Migrerande Sexarbetare”

Torontos Projekt för Migrerande Sexarbetare (Migrant Sex Workers Project MSWP), ”en gräsrotsrörelse bestående av migranter, sexarbetare, och allierade som kräver säkerhet och värdighet för alla sexarbetare, oavsett deras rättsliga status”, grundades förra maj av Elene Lam, Chanelle Gallant, och Tings Chak. Lam, som flyttade till Toronto från Hong Kong för två år sedan, såg att där fanns ett glapp i den lokala aktivismen när det kom till migrerande sexarbetare, ”eftersom det finns en stark sexarbetarrörelse och en stark migrantrörelse, men ingen rörelse för migrerande sexarbetare.” Hon började organisera sig med det Kina-kanadensiska communityt, specifikt med MSWPs systerorganisation; Butterfly, stödnätverket för asiatiska och migrerande sexarbetare. Strax därpå började Gallant, en sexarbetaraktivist med lång erfarenhet, samarbeta med henne – ”jag ville verkligen stötta hennes arbete …hon flyttade till Toronto och med knappt några resurser eller kontakter alls började hon få alla dessa saker att hända, hon skapade stödinsatser för migranter som jobbade inom sexindustrin här.” Med hjälp utav Tings Chak, från Ingen Människa Är Illegal i Toronto, så skapade de MSWP. I somras så anslöt sig Kate Zen, en sexarbetaraktivist med flera års erfarenhet av att organisera sig inom sektorn för svartarbete, som medlem i MSWP.

I kontexten kring rapporteringen av ”migrationskrisen” i alla globala medier, så kände jag att det var viktigare än någonsin att få lärdom om migrerande sexarbetares aktivism. Jag talade med Lam, Gallant, och Zen under ett videosamtal. Transkriberingen nedan är en redigerad och förkortad version av den konversationen.

Hur påverkar tvångsförflyttningen av miljontals flyktingar på grund av krig och ekonomisk ojämställdhet, som media kallar ”migrationskrisen”, arbetet i er organisation? Vad skulle ni vilja se att den nordamerikanska sexarbetarrörelsen gjorde i gensvar till krisen?

Elene Lam: Så jag tror att istället för att börja med den senare krisen, så måste vi faktiskt förstå, att folk börjar förflytta sig till olika platser sen historiens begynnelse. Jag tror att ”migrationskrisen”, den termen används för att skapa panik och rädsla för människor, för att kunna rättfärdiga hur de sållar bland migranter och stoppar migranter. Jag tror att om en tittar på historien – att folk migrerar på grund av ekonomiska skäl eller krig – så händer detta alltid. Men en ser på senare tid – särskilt [i] det Globala Norr – att de använder vilka skäl som helst för att stoppa folk från att migrera, om en jämför med 10 år, 50 år sedan, 100 år sedan. De har alltså mer och mer kontroll över gränserna.

De kategoriserar folket. Vissa är flyktingar. Men även bland flyktingarna så har de vem-förtjänar-mest-att-få-komma-hit flyktingar. Så när en ser till helheten, så ser en hur länder från det Globala Norr skapar en gräns för att inte låta människor från det Globala Syd komma till deras platser. Så de skapar kategorier – så att genom att kategorisera flyktingar så betyder det att de kan förvägra många människor att få komma in i deras länder.

Jag tror också detta har att göra med hela anti-traffickingdiskursen. Vi tror att anti-trafficking är så accepterat av så många människor på grund av att på ytan, säger de ”O ja, vi skyddar offret, vi räddar dem, de är i en sårbar situation.” Men vad en ser, verkligheten är hur det Globala Norr – länder såsom USA, Kanada eller i Europa – de har fler och fler lagar för att hindra människor från att lättare kunna migrera till deras land. Och de samarbetar med avsändarlandet för att stoppa folk från att flytta. Även när folk flyttar hit, kan de använda anti-trafficking som skälet för ”räddning” – men faktiskt så arresterar och deporterar de rasifierade människor, särskilt om de är från det Globala Syd.

Så jag kommer inte diskutera migrationskrisen här, eftersom jag tycker att migrationskrisberättelsen bara gör att folk känner sig rättfärdigade och bekväma med att avvisa migranterna som kommer till deras platser.

mswp2.jpg

Berättelse av en migrerande sexarbetare som dokumenterades av Butterfly, Torontos stödnätverk för asiatiska och migrerande sexarbetare, i deras projekt ”Butterflyröster.” (Foto: MSWP)
Text: ”Jag skulle vilja se min familj igen. Jag skulle vilja leva utan konstant rädsla för polisen. Jag vill sluta gömma mig och bli respekterad för det jobb jag gör och för den personen jag är. Sexarbete hjälper mig att överleva i ett land där jag inte kan försörja mig på något annat sätt. Vi ger kärlek, tolerans, acceptans och förståelse till ett samhälle som inte ger något av detta åt oss. – Sofia, Scotland”

Chanelle Gallant: Jag tror att sexarbetarrättighetsrörelsen i Nordamerika också behöver ta med i beräkningen, och ta mer på allvar, ursprungsbefolkningens suveränitet av den mark varpå vi bor. Och därför betrakta migrations-”krisen” som till stor del skapad av det Globala Norr, vare sig det är genom ekonomisk exploatering eller genom oansvarig klimatförändring, som gör miljontals människor till klimatflyktingar. Och att sedan samtidigt bete sig som att våra regeringar har rättsbefogenhet, totalt obestridd rättsbefogenhet, över dessa marker och att bestämma vem som får flytta när och var och på vilka grunder.

Och jag tror inte på den rättsbefogenheten. Jag går inte med på den rättsbefogenheten. Vi styrs av den men det betyder inte att det är rätt eller moraliskt. Så det är bara ännu ett aspekt som jag vill lägga till i den här konversationen kring sexarbetares ifrågasättande av gränser, som påtvingade av koloniala regeringar som inte har moralisk legitimitet. Rörelsen skulle se väldigt annorlunda ut och uteslutandet skulle se väldigt annorlunda ut om vi respekterade rättsbefogenheterna tillhörande Nationerna på vilkas mark vi lever.

mswp3.jpg

Biträdande chef för Projektet för Migrerande Sexarbetare Elene Lam, ledandes en taltur runt de platser relevanta för migrerande sexarbetare, medan en av grundarna till MSWP, Chanelle Gallant, tittar på. (Foto: MSWP)

Vad för typ av missuppfattningar har icke migrerande sexarbetare ofta om migrerande sexarbetare?

Kate Zen: Nå, jag tror en massa sexarbetare som inte är migranter brukar ha samma missuppfattningar om migrerande sexarbetare som samhället har i stort och att de är influerade av mainstreammedias porträttering av hjälplösa migranter i sexindustrin.

Det betyder att vara hypervaksam på trafficking och att ha ett väldigt speciellt narrativ kring hur detta ter sig. Och att fokusera på migranter som enbart en exploaterad klass, att inte förstå hur migranter är oerhört starka och motståndskraftiga och att de använder sexarbete som ett sätt att göra motstånd mot ännu mer förtryckande strukturer, såsom gränser och ekonomiskt våld.

Elene Lam: Jag tror en annan sak – mindre prat om det, men det är också en fråga om rasismen i folks huvuden, typ, ”varför kommer de här migranterna hit och tar så lite betalt?” Men de ser inte att faktiskt så reflekterar priserna på rasifierade personer och vita personer rasismen, fattar du, så att vissa vita personer tar mer betalt och personer som rasifieras tar mindre betalt, det reflekterar rasismen i vårt samhälle.

mswp4.jpg

Medlemmar i serviceteamet för MSWP och Butterflys juridiska utbildningsworkshop för migranter i sexindustrin. (Foto: MSWP)

Hur använder anti-sexarbetare ofta migrerande sexarbetare som retoriska medel? Hur besvarar vi bäst detta som sexarbetaraktivister – både migrerande sexarbetare och icke migrerande sexarbetare?

Chanelle Gallant: Jag tror inte anti-traffickingretorik kan existera utan rasism. Jag tror den är kritiskt beroende av den för att fungera. Jag ser också att i Kanada, med den här diskursen kring ”nationell trafficking” – den anspelar på anti-ursprungsbefolkningsstereotyper, att sexarbete inte är en del av idén om en naturlig och traditionell ursprungskultur, att ursprungsbefolkningar inte kan ta beslutet att migrera, att de är […] hjälplösa dårar som luras in i sexindustrin.

Elene Lam: Jag tror att de som är anti är väldigt smarta. De valde strategin att rikta in sig på communityt som är mest sårbart och [som har det svårare] att höja sina röster. Även när de höjer sina röster, [är det svårt] eftersom [anti-traffickingdiskursen] fungerar så bra med rasismen i samhället – särskilt [mot] asiater. För att de tror asiat [betyder] svag, sårbar, [att] de inte har några hjärnor, och sen är de sårbara, väntar på räddning… Så när den asiatiska identiteten integreras med sexarbetaridentiteten, är det så lätt att använda rasismen i folks medvetanden, att de är svaga, inte kan ta egna beslut, de är så passiva… Så att vi behöver rädda dem. Och eftersom att å andra sidan så saknar sexarbetarrörelsen denna typ av röst, så de kan använda [denna brist för att] uppnå sina ändamål. Det är därför MSWP är så viktigt. För jag tänker att sexarbetarrörelsen, tidigare, pratar mycket om personlig agens, och komplexiteten kring migration saknas.

Kate Zen: Jag tror att det här är en väldigt svår fråga eftersom det är väldigt lätt att använda folk som – i allmänna befolkningar sammanfattas i en term utan att integrera olika människors erfarenheter – det är väldigt lätt att använda folk som retoriska medel i allmänhet, eller hur? Uppenbarligen så i anti-traffickingrörelsen finns det mycket användande av överlevarröster och selektivt väljande av vilka överlevarröster som tillåts tala om anti-trafficking och sedan sålla bort andra personers röster.

Att göra effektivt kompetensbyggande i någon som helst sorts rörelse kräver att verkligen prioritera de röster och erfarenheter som folk har som är engagerade, och att ta ett steg tillbaka och stödja de saker som de kräver och behöver, främst av allt… Vi måste vara väldigt, väldigt medvetna om att vi endast skapar plattformer och inte förvränger rösterna tillhörande de personer som använder de här plattformerna.

Del 2

mswp5.jpg

MSWPs livsviktiga representation av människor  som ofta saknas inom sexarbetaraktivismen inspirerade mig. Jag var angelägen om att prata med dem om deras unika rättvisebaserade arbete – ett påverkansarbete baserat på autonomi och ledarskap av de migrerande sexarbetarna själva, än de räddningsbaserade tillvägagångssätten som sliter autonomin ifrån dem.

MSWP har publicerat fyra krav till Kanadas regering på sin hemsida:

  1. Att inte tillämpa anti-sexarbetarlagar tillhörande Lagen om Skydd av Grupper och Exploaterade Personer (PCEPA).
  2. Arbetarrättigheter och skydd för migranter.
  3. Ett omedelbart moratorium mot allt förvar och alla deportationer av migrerande sexarbetare, inklusive papperslösa.
  4. Stoppa finansieringen av polisarbetet kring anti-trafficking och omfördela dessa resurser till communityledda lösningar.

I den andra delen av vår intervju så diskuterar vi dessa krav, samt förutsättningarna för Torontos migrerande sexarbetare i samhället.

På vilket sätt påverkar anti-sexarbetarlagar och anti-immigrationslagar migrerande sexarbetare extra mycket?

Kate Zen: Först och främst, migrerande sexarbetares rasrelaterade synlighet gör så att migranter blir en lättare måltavla än andra grupper [av sexarbetare]. En kan särskilt se detta i Toronto som inriktar sig på […] asiatiska massagesalonger, med retoriken ”all människohandel pågår bland DE DÄR människorna.” Jag tror att [för] migranter, på grund av språkbarriärer, blir det svårare att försvara det som pågår på insidan. Och på grund av migration och immigrationsbarriärer gör det folk mer sårbara för deportation eller ytterligare marginalisering. Det gör det svårare för folk att höja sina röster.

Elene Lam: Men den här lagen, faktiskt, inriktar sig på och påverkar migrerande sexarbetare mer. På grund av språk[barriären] och på grund av kopplingen till communityt, måste de flesta, de måste jobba med en tredje part. Men lagen har kriminaliserat alla tredje parter. Också, människorna som jobbar som partners, och likar, eller medlemmar av communityt, vi blir kriminaliserade. Så det är mycket svårare för dem [migrerande sexarbetare] att förhandla, svårare att söka stöd, och svårare att höja sina röster när de har [upplevt] olika sorters våld.

Jag tror att den andra sidan är [att] de inte säger anti-immigrationslag, men faktum är att anti-traffickinglagen är en anti-immigrationslag. De börjar redan vid gränskontrollen – för när en korsar gränsen sker så mycket sållning för att se om en är sårbar som eventuellt offer för trafficking. Men de plockas bort – så det handlar om hur de kan stoppa människor som flyttar från det Globala Syd från att ta sig in i Kanada.

Men jag tror också att det de gör skapar panik i samhället, och så får de stöd. En gör så att folket [är] mer rädda för sexarbetare för att de tror, ”Om min granne är sexarbetare betyder det att de är [involverade i] organiserad brottslighet. Om jag har en asiatisk sexarbetare nära mig betyder det att jag har det här traffickingoffret nära mig som jag måste anmäla.”

Chanelle Gallant: Även om det överlag finns migranter i sexarbetarrörelsen, ser jag ett stort glapp och en brist på representation och ledarskap av rasifierade migranter. Jag tror att en av effekterna av kriminalisering är att det verkligen gör organisering och påverkansarbete svårare för rasifierade migranter, då de är på en helt annan risknivå än icke-rasifierade migranter.

mswp6.jpg

Elene Lam och Kate Zen representerar MSWP vid Flyktingars Välkomstrally och Utlärning i Toronto den 19 september. (Foto: MSWP)
Text: ”Ala, Ghalib, Rehanna borde vara här. Välkomna Flyktingar”

Ni är eniga med den bredare rörelsen för migranters rättigheter när ni upprepar deras slagord att ingen människa är illegal. Ni skriver att, ”Papperslösa människor försöker inte gå före i kön – för många av oss finns det ingen kö!” Kan du förklara det här lite närmare?

Chanelle Gallant: Det finns en brist på erkännande att många av de förhållanden som vi ser som trafficking är väldigt vanliga bland lagliga arbetsförhållanden för migranter. Att vara bunden till en arbetsköpare, utstå övergrepp, få sina löner stulna, tvångsarbete – dessa missförhållanden är omfattande bland tillfälliga arbetare från utlandet, där det finns väldigt väldigt lite, om något, arbetsrättsligt skydd.

Kate Zen: …I USA har vi den här typen av doktrin kring vad som ska menas med frihandel, som i själva verket är den fria rörligheten av kapital in i andra länder och den fria exploateringen av arbetskraft utomlands men inte att tillåta fri rörlighet bland folk. Så det är det största hyckleriet kring idén om frihandel…

Migrationskontroll är i själva verket ett rashygieniskt experiment och det har det alltid varit. I USA fanns det faktiskt Lagen om Uteslutandet av Kineser, som under nästan 100 år uteslöt folk som inte ansågs vara rasmässigt en del av vad som skulle utgöra uppbyggnaden av Amerika. Det betydde först och främst att se till att kvinnor inte kunde ta sig in. Och när kvinnor tog sig in, eftersom de var färre än männen, såg de till att stigmatisera dessa kvinnor, de sa att alla kinesiska kvinnor förmodligen var prostituerade. Och det skapade Sidolagen, som var föregångare till Lagen om Uteslutandet av Kineser, som faktiskt uteslöt kinesiska kvinnor under premissen att de allihop var prostituerade. Så horfobi, och metoderna kring horfobi, användandet av den här typen av moralpanik, föregick ett mycket större typ av förtryck. Och en kan se att detta hänt om och om igen genom historien, där de använder sexualitet och moraliska känslor kring sexualitet för att försvara andra typer av rasistisk och klassistisk politik.

I Kanada finns många tillfälliga och säsongsbaserade arbetsvisum, som tillåter folk att ta del av vissa typer av arbete men [de] kommer aldrig att tillåtas att bli permanenta invånare eller medborgare. Så de blir deporterade efter en viss tidsperiod och sen kan de bara återvända efter en viss tidsperiod – detta gäller för jordbruksarbetare. Andra begränsningar inkluderar, bland annat, arbetare inom hushållsnära tjänster som binds vid specifika arbetsköpare, och som inte tillåts jobba på andra platser, som leder till en större risk för arbetskraftsexloatering. Så när en pratar om att gå före i kön – det finns ingen kö för vissa typer av människor som inte är välkomna i landet… Det finns vissa typer av människor, såsom yrkesutbildade och andra som har […] ett frikort över gränsen. För [andra] människor som släpps in, så är en, oftast, endast tillåten att ta väldigt, väldigt lågbetalda jobb, och det jobbet är kontrollerat genom ens visum, så att en faktiskt inte har en chans att fly och bli integrerad i samhället.

mswp7.jpg

Paneldeltageare i en MSWP workshop ”Rättvisa för Migrerande Sexarbetare och Problemet med Anti-Trafficking: Forskning, Aktivism, Konst.” (Foto: MSWP)

Ni skriver i er grupps nya femmeifest att ni inte tror att anti-traffickingsystemet är det som inte fungerar, utan snarare att det är ett avsiktligt, effektivt system som tjänar myndigheter, ideella organisationer, och företag i det Globala Norr; som kontrollerar migranters förflyttning från det Globala Syd och som säkrar ett utbud av oregistrerade arbetare som kan exploateras som billig arbetskraft. Kan ni utveckla detta?

Elene Lam: Anti-traffickinginitiativ och åtgärder ger faktiskt regeringen mer makt och ett skäl till att få mer pengar. [Till exempel] så har nyligen Ottawa, efter en räd, anställt 20 poliser som ska forma en grupp som riktar in sig på trafficking.

Många människor ser sexarbete som exploatering av kvinnor, med de ser inte [att] sexarbete faktiskt är ett motstånd mot… exploateringen av migranter och kvinnor. Till exempel, många [migrerande] kvinnor väljer att jobba med sexarbete för att de blir mindre exploaterade än när de jobbar i [en] fabrik, när de jobbar i [ett] livsmedelsföretag, eller när de ingår i ett äktenskap. Jag har hört om en kvinna som, på grund av att det har varit så många räder och för att det är en otrygg arbetsmiljö [i sexindustrin] , så… för att kunna stanna [i landet], så stannar hon i ett förhållande med sin partner, trots misshandel. Så en kan se att när de är emot sexarbete, så trycker det tillbaka kvinnor till de exploaterande systemen som de kämpar emot.

Kate Zen: …Anti-traffickingrörelsen har faktiskt på många sätt genererats av en moralpanik från USA efter 11 September, och under Bushs tid som president, för att finansiera specifika typer av fängelsepolitik i USA. Som att finansiera USAs inblandning utomlands; finansiera militären; efter att de [klubbade igenom] JVTA [Lagen om Rättvisa för Offer för Trafficking] förra året kunna fortsätta finansiera extra enheter i ICE, migrationskontroll; finansiera polisenheter som är tänkta att hjälpa traffickingoffer. Så mycket av den faktiska lagbaserade finansieringen som vänder sig till anti-trafficking riktas till uppbyggandet av polisstaten i U.S.A. och byggnationen av amerikansk infrastruktur utomlands. Och det skapar också denna stora sektor av servicemyndigheter som inte hålls ansvariga för de människor som de är menade att hjälpa…

Chanelle Gallant: Jag tror att sexarbetarrättighetsrörelsen ofta inte inser att sexarbetare utnyttjas i ett större spel. Att regleringen kring sexarbete inte egentligen bara handlar om sexarbete. Skapandet av ett låtsaskrig mot trafficking har större globala syften, kapitalistiska syften. Sällan ser jag sexarbetarrättighetsrörelsen nämna att vår rörelse är en del av rörelsen mot gränser, mot koloniala gränser, mot kapitalism, och att det som sker mot sexarbetare är en del av ett större spel om den globala kapitalismen. Och vårt motstånd måste sammanlänkas med det motståndet också. [Men] jag vill också tillstå att sexarbetare har blivit fullkomligt isolerade och övergivna av vänsterrörelsen. Så det är absolut inte enbart sexarbetarnas fel att de ofta inte ser sambanden mellan förtryck mot sexarbetare och andra typer av förtryck. [Men] delar av det hela är helt klart rasism, kolonialism och klassism [bland sexarbetare] och det vill jag faktiskt påpeka.

mswp8.jpg

MSWPs planeringsmöte om underhållande juridiska utbildningsresurser för migrerande sexarbetare. (Foto: MSWP)

Har någon en vidareutveckling av vad som snabbt och kraftfullt måste göras för att förhindra denna typ av våld mot migrerande sexarbetare?

Kate Zen: En [sak] är att inte tillämpa anti-sexarbetarlagar, särskilt på de sätt som vanligtvis inte ses som straffrätt. Såsom hur kommunala licensieringar använder sin agenda och sina specifika regler kring arbetstider, och andra saker, för att kunna stänga migrantverksamheter som misstänks vara sexverksamheter.

Ett moratorium mot förvar och deportation av migrerande sexarbetare – det är extremt viktigt att vi inte ger resurser till skadliga metoder för att motarbeta exploatering, utan istället uppmuntrar facklig organisering, erkänner migrerande sexarbete som arbete, och uppmuntrar mer organisering med andra arbetare i den informella sektorn. Gör detta till ett redskap som faktiskt är sammanlänkat med stadsadministrationen och statsadministrationen. Och håll människor ansvariga för att se till att de särskilda behov som arbetarna i den informella sektorn har faktiskt tillmötesgås. Så se till att de migrerande sexarbetarna själva får komma till tals, ge det skydd som behövs för att försäkra dem om sin anonymitet och sin migrationsstatus. Som samhällsorganisation, det som alla organisationer har i uppgift, för att vara en framgångsrik samhällsorganisation, är att se till så att vi slutligen inte behövs, eller hur? Att göra oss själva förlegade.

✄—————————————————————————————————————

Detta inlägg är en översättning av två texter sammanställda av Caty Simon som publicerades den 14 och 15 oktober 2015. Originaltexten del 1 finns här och del 2 finns här.

 

Annonser
Aktivistfokus: Projektet för Migrerande Sexarbetare om gränser och byggandet av rörelser